Resan till Limone

Trots att yr hade skvallrat om de dåliga väderutsikterna så var ändå humöret på topp och förväntningarna bubblande i magen när vi landade i Nice på söndag förmiddag. Körningen upp till Limone skulle ta ca 4 timmar så vi behövde ju inte ge oss iväg från Nice förrän på eftermiddagen.

Det var en mulen dag men det första vi gjorde efter att vi hämtat ut bilen var ändå att åka upp till Musée Matisse i Cimiez, virra runt lite i parken (som för övrigt hade utsikt över hela Nice och hade varit klockren för picknick en solig dag) och strosa runt lite bland konsten på museet. Mysigt, men man blir ju rätt hungrig av tavlor alltså. Så vi åkte ner till strandpromenaden och satte oss på ett ställe som inte var alltför folktomt. Lyckades beställa in både salad nicoise, god pasta och något gott att dricka på franska utan att kyparen skrattade och påbörjade därmed Matvraksresan. Eller, det kanske inte blev Matvraksresan förrän vi såg efterrätterna och fick in både jordgubbstårta och citronmarängpaj till kaffet. Och ja, maräng heter faktiskt maräng på franska också.

Efter en bensträckare på Promenade des Anglais så satte vi oss i bilen med siktet inställt på Limone Piemonte! Fram med utskrivna google-kartor och på med skyltglasögonen. Vägen gick längs kusten förbi Monaco och Menton och slingrade sig sedan norrut i ett par mil tills vi kom till den italienska gränsen. Rätt snurriga och trötta kunde vi konstatera att vägarna var bättre på den italienska sidan innan vi rullade in i ett Limone som hade mer snö än vi hade kunnat föreställa oss. Vägen som leder in i byn är kantad av en allé av stora träd och med både två meter snö på marken och i träden så kändes det snarare som ytterligare en tunnel.

Kvällen ägnade vi åt middag på hotellet, morgondagens planer, italiensk tv och varandra. Mer om vad som hände med all snö senare...